Föräldrarna var känslomässigt distanserade och ställde höga krav på prestationer.
En av föräldrarna kränkte barnet medan den andra var passiv och hjälplös.
Föräldrarna grälade hela tiden och barnet hamnade i kläm.
Den ena föräldern var sjuk eller deprimerad och den andra frånvarande. Barnet tvingades agera omhändertagande.
Barnet blev alltför involverat i den ena förälderns känsloliv och förväntades agera som ställföreträdande partner.
En förälder var överbeskyddande. Föräldern var rädd för att vara ensam och klamrade sig fast vid barnet.
Barnet blev ständigt kritiserat av sina föräldrar. Ingenting var tillräckligt bra.
Barnet skämdes bort. Föräldrarna satte inte rimliga gränser.
Barnet blev avvisat av jämnåriga och kände sig annorlunda.